Lämnade åt sitt öde

För anställda i försäkringsbranschen börjar måttet vara rågat. Enligt enkäten om arbetshälsa har varannan redan sökt eller övervägt att söka nytt jobb. Majoriteten anser att arbetsmängden har överskridit toleransen.

Brådskan och de ökande kraven får många att känna sig otillräckliga. En allt större del av personalen bränner ut sig, lider av sömnlöshet och koncentrationsproblem.

Personalen belastas av brist på utbildning. Varannan anser att arbetstiden inte räcker till att utbilda sig eller lära sig nya saker. Situationen är ohållbar i en bransch som är kraftigt reglerad av lagar och direktiv. Ändringar och uppdateringar kommer i jämn takt och de måste omfattas genast.

Många upplever att man förutsätter mer av personalen än vad de har fått utbildning i. Nya, mer krävande uppgifter intresserar, men man vill inte ta sig an dem utan kunskap. Man borde ha mer tid för att ta till sig nya saker.

Bristen på utbildning och tid tär på motivationen, då man inte kan betjäna kunderna på bästa möjliga vis.

– Arbetet är bara idel problemlösning med valfri kunskap.

Delegerad tidsanvändning ett problem

Ansvaret för utbildning läggs allt oftare ut på den anställda. Man måste lära sig nya saker men får ingen tid för det. Att få utbildning kan kräva prioritering samt flexibilitet av kollegor och ibland beslutsamma armbågar. Det blir ingen tid över för studier om man inte tar den.

Allt oftare måste man själv fiska till sig utbildning och själv gallra ut vad som är väsentligt för det egna arbetet och vad som inte är det.

– Det känns som att människorna är lämnade åt sitt öde.

Som värst kan detta leda till att den gemensamma linjen och arbetsinstruktioner fördunklas.

– Möjligheter att utbilda sig själv finns bara inom att öka arbetstakten.

Tro på digitalisering och katastrofstämning

Arbetstakten har tilltagit år för år i en bransch som redovisar fina resultat. Samtidigt har man minskat personalen genom att åberopa digitalisering redan innan digitaliseringen har minskat på arbetsmängden.

– Samarbetsförhandlingarna tog två kollegor från mitt team, men arbetsmängden förblev oförändrad. Nu gör två personer fyra personers jobb.

På vissa arbetsplatser beskriver man arbetssituationen som kontinuerlig jaktstart eller brandsläckning. Man hinner inte göra sitt eget jobb då brådskande ärenden går före.

För en del är övertidsarbete det enda sättet att på något vis hålla takten.

– Arbetssituationen är katastrofal, i vårt team har vi redan nått en s.k. sak samma-attityd, eftersom det vi gör tyvärr inte påverkar arbetssituationen alls.

Takten hålls genom att jobba över

Många säger att deras saldo är maxat, men inte ens det räcker till. En del jobbar över på veckoslut för att korta köerna.

– Det är en mycket stor press på att jobba över på veckoslut, även om övertidsjobb borde vara frivilligt. Alla anställda är trötta och slutkörda då stressen har pågått för länge, i flera år.

Framtiden oroar, då många funderar på vem det finns jobb kvar för i den digitaliserade världen och vad det kräver av människan att göra det jobbet.

– Bara vi visste vad som väntas av oss i framtiden. På arbetsplatsen talar man inte öppet om saken. Man säger bara att vi måste vara beredda på förändring.

Kontorslandskap problematiska

Även arbetslokalerna har blivit mer utmanande. Allt fler jobbar i kontorslandskap, sida vid sida med sina kollegor. Det finns inte ens nödvändigtvis skärmar mellan människorna för att skydda och dämpa ljud. Kontorslandskapets ventilation är inte alltid tillräcklig och det är omöjligt att undgå oljud.

Kontorslandskap minskar på fastighetskostnaderna. Inbesparingen är emellertid tvivelaktig då mångas arbetsprestation samtidigt försämras på grund av oljud. Dessutom sprids smittor effektivt bland anställda som sitter tätt inpå varandra.

Isolation och undvikande

Man lider inte av stress och belastning bara på arbetsplatsen utan många tar dem med sig hem i form av huvudvärk, irritation, trötthet och utmattning.

– Sömnen kommer inte, koncentrationsförmågan är dålig, stubinen är kort och minnet är hackigt.

Man förväntar sig att de anställda alltid är igång och aldrig blir trötta, liksom ständigt presterande automater. Inom industrin orkar inte alla gå ut och röra på sig eller ta hand om sig själv efter arbetsdagen. En dag vid telefonen tar lätt ut sin rätt. På fritiden vill man inte umgås med andra människor eftersom man inte orkar med mer social interaktion.

Vänner kan lämna efter.

– Jag behöver allt mer vila. Jag träffar mina vänner allt mindre och har börjat isolera mig.

Som tur är kan många fortfarande skilja på arbete och fritid. Arbetsfrågor kan dyka upp i tankarna men förstör inte fritidsaktiviteterna.

– Jag strävar efter att lämna arbetsfrågor på arbetsplatsen, men det är oundvikligt att börja tänka på ett hurdant kaos nästa arbetsdag blir…

Nu behövs gärningar

Nu krävs snabba åtgärder av arbetsgivarna för att förbättra situationen.
Utgångsläget för samarbete är gott eftersom chefsskapet i branschen får gott betyg av svararna. Situationen kan fixas då personalen och bolagsledningen samarbetar.

Citaten har plockats ur enkäten om arbetshälsa.

Foto: Pixabay